Idag fyller jag 22 år! :D Bjuder på en vlogg från 2011 då jag var 15 år! Gud vad tiden far iväg!

Postat 2017-11-19 kl 20:32:25
Hej bloggen!
Idag den 19 november 2017 och jag fyller jag 22 år idag! :D<3
 
Vi firar det med att jag bjuder på en väldigt gammal videoblogg som jag har laddat upp på Youtube nu istället för videofy där jag laddade upp den från början!
På videofy hade denna video 19 808 visningar. :)
Den är från den 27 januari 2011 och jag pratar om att jag måste träna för att jag hade fått så många kommentarer av mina bloggläsare att jag var tjock och jag tyckte också att jag var tjock.
Haha helt sjukt hur fort tiden går!
Jag var 15 år på den här videon, tycker inte det var så länge sedan, men skit vad man har förändrats! xD
Kramar allihop!
 

Om min vikt- Inte direkt en hemlighet att jag är överviktig

Postat 2017-08-02 kl 19:34:34
Hej bloggen!
 
Jag kommer prata i det här inlägget om min vikt. Det är verkligen någonting jag har hållit mig borta från för att jag skäms så mycket och är rädd att bli retad, men jag tar en chansning nu och hoppas att ni förstår mig..
 
Idag har jag varit på överviktscentrum för andra gången. Var för första gången där för 3 veckor sedan.
Dom ska hjälpa mig att gå ner i vikt på ett normalt och hälsosamt sätt.
Jag skulle egentligen få operera magsäcken och göra en "gastric sleeve" men sen fick överviktscentrum reda på att jag har haft en ätstörning och att jag har förut gått ner väldigt snabbt, mycket och på ett ohälsosamt sätt genom att träna för mycket, äta för lite och spy upp mat och då beslutade dom att det bästa för mig vore om jag kunde gå ner på naturlig väg i lagom takt och dom kommer hjälpa mig och berätta hur jag ska göra istället för att bevilja mig en mag-operation. 
Dom har pratat med mig om detta och jag instämmer att det är nog det bästa alternativet för mig, även fast jag hade väntat ett år på att göra operationen och gått och väntat och hoppats. Men det är som det är.
Jag skäms sååå mycket för min vikt just nu. Min vikt styr hela mitt självförtroende, den orsakar min sociala fobi, torgskräcken och mycket av min ångest och oro.
När jag började bli frisk från min ätstörning och att jag började äta normalt igen så gick jag upp i vikt på grund av att min kropp hade vant sig att inte få någon mat alls. Sedan har det bara gått utför... 
 
Sen senast jag var på överviktscentrum för 3 veckor sedan så har jag gått ner 3,2 kg!! :D
Dom var så jävla stolta över mig och tyckte jag var så duktig som hade gått ner även fast jag inte hade fått ännu några direktiv vad jag skulle ändra. Det dom bad mig att göra nu när jag var där så tycker dom att jag ska fortsätta att göra samma sak som jag har gjort dom senaste 3 veckorna som gjort att jag gått ner i vikt.
Det jag ändrat på har varit att jag börjat äta flera gånger per dag, istället för bara en gång innan jag går och lägger mig och jag har också börjat gå långa promenader. 
Jag känner att jag är i en bra period just nu att jag orkar anstränga mig och känner mig motiverad, jag är bara vettskrämd att jag ska gå tillbaka till att bli LÅG istället och ge upp och bara låta det gå ännu mer utför :/.
 
Här har ni en bild på mig när jag har vägt som mest och det  var i Januari i år:
 
Ja jag har mycket kläder på mig, man ser inte så mycket av min kropp, men det är INTE svårt att se att jag är överviktig under väskan,jackan,halsduken osv. Jag har inga helkroppsbilder på mig själv sen jag började bli överviktig för jag skäms för mycket så jag har undvikit det.
 
Sedan 1 Januari i år har jag gått ner sammanlagt:
Det är skönt att jag börjat komma igång att gå ner i vikt igen och försöka hålla det, det är det svåraste. Jag är glad att jag får stöd från dom på Överviktscentrum. Jag är också glad att jag lyckats gå ner mycket, men jag tycker det är en lång väg kvar tills jag är nöjd och kan återfå mitt självförtroende igen. 
 
Ni kommer få följa med mig genom min viktresa .
 
Men här är lite bilder från överviktscentrum:
 
Så här ser jag ut idag. 7,3 kg lättare, men ja detta är ju bara en ansiktsbild men jag hoppas man ser i mitt ansikte också att jag gått ner....
Tog kort på mig själv i väntrummet, osminkad haha, så inte så fin..
 
Dom i receptionen hade tagit lunch och jag var heeelt ensam i väntrummet, hahaa det var jätteskönt:
Överviktscentrum:
 
Kramar!
 

Farliga Hemligheter- Min ätstörning (Utdrag från min bok "Hungrig på allt" från 2012)

Postat 2017-07-08 kl 20:09:16
Hej bloggen!
Sitter här med min bok "Hungrig på allt" som jag gav ut år 2012, om ni kommer ihåg det? Läste igenom den lite snabbt och fick såna tillbaka blickar på hur jag mådde förut och jag kan förstå att folk var väldigt oroliga över mig när jag hade gett ut min bok och när jag skrev så oroande saker på min blogg. Jag tänkte ge små utdrag från min bok då och då, men jag kommer inte lägga ut hela boken, för då blir det ju inte intressant om nån köper den eller hur? :P
Ifall någon vill köpa den så finns den att köpa här:
Ebok Köp HÄR
Mjukpärm Köp HÄR
 
Här är 2 st utdrag från min bok som handlar om den ätstörning som jag hade, jag beskriver hur jag tänkte och så, titeln är ju baserad efter att jag hade en ätstörning, det är därför den heter "Hungrig på allt", mycket jag skrev i boken handlar om min ätstörning så jag tänkte börja med första utdraget att det handlar om det:
 
Kapitel 6-  Skrapsår, blod och bitmärken, Sida 71:
 
"Jag får blåmärken på mina knän, min hals gör ont och det svider. Mina ögon blir tårfyllda. 
Vart är jag påväg?
Jag känner motståndet, men jag kämpar emot.
Jag ska klara detta, denna gång ska jag göra det snabbare, jag ska göra mer och ingen ska få märka.
Det har blivit som en tävling som jag ska vinna.
Jag skakar, rummet snurrar, men det bryr jag mig inte om.
Jag blöder mellan fingrarna, jag blöder i halsen, det kommer upp blod, men det hindrar mig inte.
Jag vrider och vänder på mig, min kropp skriker "NEJ!!", men jag fortsätter.
Hjärtat slår hårdare och fortare, iblad slutar jag andas en stund för det har fastnat.
Idag har jag ätit för mycket, jag får ångest och jag spyr.
Jag kan ångra det jag har gjort, jag har kontroll !
Ingen ska få märka, det är för sent.
Det knackar på dörren, de ropar efter mig.
Dom vet inte vad detta handlar om.
Det som jag gör, det är bättre än att kunna känna kärlek, det är bättre än människor.
Det är kraften att kunna behärska sig själv.
 
Det är ett behov och en självskada.
Det är en sjukdom.
Men ingen ser.
Jag har börjat förstå innebörden och mitt mål är ännu inte uppfyllt. Jag måste uppfylla målet.
Det finns bara en utväg, jag hittar inga andra vägar att gå.
Jag gråter för jag får inte det jag vill. Jag vill vara smal.
Jag hör det framför mig:
"Mamma spyr. Mamma har fått bulimi"
 
Här är en dikt från min bok som jag skrev om ätstörningar,
Kapitel 11- Lagen om Vård av Unga, sida 104:
 
"Jag tänkte mig inte för.
Hennes hår, hennes kinder, hennes kropp. Hon var så skör.
Hon var benig och mager, 
utmärglad men fortfarande fager.
Ätstörningen hade tagit över,
hon åt mindre än vad hon behöver.
Hon gör rakbladet skarpare och skär en skåra,
tårarna flödar och hon kan inte se vad hon verkligen gör.
Magen kurrar och hon önskar innerligt att någon hör.
Hukar sig över toalettstolen och spyr,
hon märker inte att konsekvenserna blir att hon svimmar och blir yr.
Gömmer mat under bordet och låtsas att hon äter och mår toppen,
men lögnerna ser vi igenom och vi förlorar hoppen.
När hon ser sig i spegeln, ser hon sig själv.
Men hon ser hopplöshet, fetma och skuld.
Bara om hon visste, att hon är värd guld."
 
Vi hörs snart igen!