Livechatt från Facebook - Jag möter Kelly på flygplatsen!

Postat 2017-10-14 kl 17:46:00
Hej bloggen!
Igår när jag var på flygplatsen och skulle hämta Kelly så började jag ha en livechatt under tiden jag väntade på Kelly och under videon så kom Kelly så jag och Kelly gjorde en livechatt tillsammans! :D
Kelly tyckte det var jättekul så vi kommer nog göra en livechatt idag också, jag kommer lägga ut den på bloggen då så att ni inte missar den isåntfall <3
 
Inbäddningskoden är olika för dator och mobil så det kommer komma upp samma video 2 gånger, men det är bara för att dom funkar olika på olika enheter ! :) 
Här kommer dom från igår, den första så bröts livechatten för min mobilbatteri tog slut och den andra är fortsättningen och där Kelly kommer! :D 
 
 
Dataversion Video 1 (låt den ladda klart):

LiveChatt - Jag på Arlanda Flygplats och väntar på Kelly!

Publicerat av Mikaela Loven Väistö den 13 oktober 2017
 
 
Mobilversion Video 1:
Data Version Video 2 (låt den ladda klart):

Fortsättning Live - Arlanda Flygplats och hämtar Kelly

Publicerat av Mikaela Loven Väistö den 13 oktober 2017
 Mobil Version Video 2:
 

En sammanfattning om Micah - Från 14 år och Gravid till Mamma till Kelly

Postat 2017-08-03 kl 00:36:28
Hej allihopa!
Jag hade ju sagt i förra inlägget att jag skulle komma med en liten "överraskning" i form av ett inlägg och detta inlägg är bra för nya läsare som kommer hit för första gången och kommer vara längst upp vid dom sociala knapparna så kan man trycka sig in på detta inlägg. Jag vet att flera har bett om detta, både gamla och nya läsare att ni har velat ha en sammanfattning, så varsågoda! :D Hoppas ni inte blir besvikna <3
 
Detta är en ganska fullständig och komplett beskrivning om mig och min blogg och vad ni kan väntas läsa när ni går in på min blogg! :)
Detta är vad som har hänt dom senaste åren - Från 14 år och gravid till Mamma till Kelly

Mitt namn är Mikaela "Micah" Linnea Loven Väistö och vid 14 års ålder blev jag gravid och födde min dotter Kelly 3 dagar efter jag fyllt 15 år.
Jag fick reda på att jag var gravid när jag var i vecka 20 när jag var på en språkresa till Malta.
Redan i början när jag hade fått reda på graviditeten så hade jag snabbt bestämt mig för att behålla barnet istället för att göra abort då jag tyckte att jag var för långt gången för att göra en abort, bland annat.
Jag tänkte också att det kanske var min enda chans jag hade att bli gravid  och få barn och jag var också rädd att jag kanske skulle få problem att bli gravid senare om jag väntade tills jag blev äldre att försöka bli gravid.
 
 
Den 22/11 2010 föddes min dotter Kelly.
I samband med att jag var gravid så tog min blogg verkligen fart och jag hade ett stort läsarantal bara efter några månader efter jag hade gått ut med att jag var 14 år och hade blivit gravid.
Läsarna började öka enormt snabbt också efter jag hade blivit filmad till en dokumentär om att vara ung mamma som en gymnasiegrupp bad mig att medverka i till deras skolprojekt och den videon blev enormt stor på Youtube och filmen har fått mer än 2 miljoner visningar! :)
Videon heter "14 år och gravid" och finns nedan här och handlar om hur det var när jag var 14 år och var gravid:
 
 
 
Sedan började folk känna igen mig ute som läste min blogg, folk ville ta kort med mig, skvallerbloggar började skriva om mig, jag var med i tidningar och jag fick förfrågningar om alla möjliga saker att vara med i som till exempel intervjuer, tv shower, reklamer och alla möjliga saker!
Under 2011 så hade jag en av Sveriges största bloggar och jag låg på plats nummer 5 på bloggportalen på Sveriges mest besökta bloggar och jag hade ungefär 45 000 unika läsare per dag!
 

I min blogg skriver jag om hur det är att vara ung mamma men samtidigt också om vara tonåring och jag skriver också om mina intressen såsom att pyssla, inredning, DIY's, fotografering, vetenskap, astrofysik, astronomi, kemi, datakunskap, programmering, bloggning, Photoshop, filmredigering, myter och legender och andra udda saker är några av mina favoritintressen! :) Många inlägg handlar om min vardag och mina åsikter, vilket brukar vara väldigt starka åsikter.
 
Andra saker jag bloggar om:

Jag ser det såhär: Mitt förflutna är tragisk, men framtiden är ljus.
Jag hamnade på behandlingshem när min dotter Kelly var ett halvår gammal och efter det har jag bara fått ha umgängestid med henne.
Hon bor för närvarande inte hos mig men jag och pappan till mitt barn är i vårdnadstvist och har massa domstolsförhandlingar på gång och just nu ser positivt ut för mig.  
Mitt mål är att få hem min dotter igen så hon kan bo med mig, hon har berättat att hon önskar sig det mest av allt och att hon ber till gud att det ska hända att hon får komma och bo hos mig på heltid.
Jag kämpar varje dag för att träffa min dotter oftare och att hon ska ha det bra. 
När jag hade fött Kelly var jag och pappan ihop och bodde tillsammans hemma hos mig och han gick ut varenda natt och festade, gick på hockeymatch eller var med kompisar och jag kände mig otroligt ensam och det blev också väldigt stressande att vara ensam hemma med ett nyfött barn när jag var 15 år. 
Pappan är 3 år äldre än mig.
När jag var gravid när jag var 14 år så var han 16-17 år.
Han har alltid varit engagemangs-lös och det känns otroligt sorgligt och tråkigt att han inte vill försöka att göra Kellys liv bättre..
Under hösten 2015 flyttade han med min dotter Kelly till Norrland utan tillstånd från mig.
Vi har haft gemensam vårdnad sedan 2011, då jag beslöt mig för att ge honom delad vårdnad av Kelly så att han kunde vara delaktig i hennes liv för jag vill självklart att min dotter har en pappa som hon lär känna och kan växa upp med.
Trots att vi har delad vårdnad så flyttade pappan utan någon förvarning till Norrland med Kelly som ligger 80 mil från där jag bor och resten av hennes släkt och familj som bor i Stockholm.
Han agerade som ensam vårdnadshavare och skrev in henne på en förskola där.
Han agerade själviskt och struntade helt i att Kelly rycktes ifrån sin mamma och sin familj och släkt som alla bor i Stockholm, för han hade fått en flickvän som bodde där.
Han var okontaktbar i ett halvår och jag fick inte träffa eller prata med min dotter på det halvåret. 
Jag kontaktade en advokat och sedan dess har vi haft vårdnadstvist om Kelly och varit i uppe i domstolen flera gånger för att dom ska avgöra var det är bäst för henne att hon ska bo.
Pappan gjorde med flit så Kelly fick det nya boendet dom flyttade till i Norrland till sin "Invanda miljö" på grund av att hon hade bott där i ett halvår och börjat förskolan där när vi väl var uppe i domstolen första gången efter dom flyttade och slutade svara.
 
Tingsrätten beslöt sig för att det är bäst att hon bor hos mig eftersom pappan har förhindrat kontakt och agerat oansvarigt och betett sig som om han vore ensam vårdnadshavare. Pappan överklagade och hovrätten hävde då den domen.
Anledningen till att hon nu bor kvar i Norrland var för domstolen ville se under en längre tid att jag har varit drogfri (Har varit beroende av smärttabletter för 3-4 år sedan) och att jag inte faller tillbaka till depressionen som jag har haft, självskadebeteendet eller annat destruktivt beteende.

Domstolen har mycket bevis på att mitt liv har varit utan det under dom senaste åren, men dom tyckte att dom inte hade så mycket insikt i hur jag mådde just nu eller hur mina levnadsvanor är  nu i dagsläget eftersom jag inte har haft så mycket kontakt med några myndigheter eller sjukvård på flera år. Så det finns inte mycket dom kunde gå på (enligt dom) förutom vittnesmål från mig, min mamma, min bästa kompis, min skola och min dagliga verksamhet.
Jag själv tyckte det räckte som bevis, men domstolen är väldigt försiktiga med att flytta över ett boende om ett barn.
 

Dom ville vara absolut 100% säkra på att det inte fanns något destruktivt kvar av det som varit tidigare i mitt liv.
Jag hoppas att nästa gång som vi går upp i domstolen att dom känner att dom har vad dom behöver och känner sig trygga och redo för att kunna flytta över boendet till mig igen för jag har visat att jag är mycket mycket bättre i mitt mående och hur jag lever dom senaste åren.
Jag kämpar så otroligt mycket för min dotters skull.
Hon är mitt allt och jag gör vad som helst för henne.
Jag hoppas ni kommer följa mig i min kamp! :)
 

Har också dubbeldiagnoser (Asperger och ADD) och har problem mest med den sociala biten men det har blivit bättre med åren.
Jag har till exempel svårt att avgöra vad som är okej och inte okej att berätta till olika  människor och det gör att jag är väldigt öppen i bloggen. 
Jag kan vara lika öppen för en främling som jag är till en kompis ibland.
Jag ser det inte som en negativ sak att vara väldigt öppen, jag är stolt över att jag vågar säga vad jag tycker oavsett om det är så att jag har väldigt starka åsikter och att jag är öppen och kan berätta mycket om mig själv. 
Att jag är öppen har varit ibland problematiskt och ibland bra när jag möter nya människor. En positiv sak är ju att jag "bryter isen" när jag träffar någon ny person! Haha:)
Men jag tycker man ska vara ärlig och jag skäms inte för vem jag är.
Med min asperger så ser jag väldigt många fördelar med att ha den diagnosen.
Har försökt att vända det till min styrka istället för en svaghet.
Till exempel så har jag högre IQ än genomsnittet, jag lär mig väldigt fort, jag har många olika "special intressen" och sen är jag också väldigt kreativ och gillar att skapa!

Mitt förflutna är tragiskt, men jag tyckte det var bäst att ta tag i mina problem när Kelly fortfarande var spädbarn så jag kunde bli en bra mamma när hon blev större.
Jag har varit med om mer än dom flesta har under en livstid och jag har haft väldigt många motgångar och haft väldigt mycket otur i livet som gjort det svårt för mig och gjorde att jag fick en depression efter jag hade fött min dotter, för närvarande blir jag behandlad för depressionen med antidepressiva och jag har varit symptomfri i flera år från depressionen.
Jag berättar i min blogg också om hemska erfarenheter jag varit med om...Jag har blivit utnyttjad och våldtagen, jag har blivit tvungen att prostituera mig, jag har haft drogmissbruk och alkoholmissbruk, jag har misslyckats att ta livet av mig och hamnat på sjukhus flera gånger på grund av självmordsförsök och jag har haft ett svårt självskadebeteende och har haft ätstörning och haft en väldigt störd självbild och extremt lågt självförtroende.
 
Jag hamnade på behandlingshem 2011 då jag blev tagen av polisen på grund av att jag blev lurad av dom och en polisman låtsades vara en "torsk"(köpare av sex) vilket min före detta "bästis" tvingade mig att göra för att han skulle få pengar till alkohol. Han lovade att han skulle backa upp mig för jag ville inte göra detta.
Han sa att jag egentligen inte  skulle behöva ha sex med någon för pengar och han sa till mig "Jag kommer stå utanför med en AK47-a och ta pengarna av den mannen som vill köpa sex och sen springer vi bara därifrån!".
Den första gången kom han aldrig och mötte upp mig och "stod utanför" som han skulle göra och jag ville inte gå därifrån utan pengar för jag var rädd att han skulle bli arg på mig för det och jag ville inte ta konsekvenserna av att inte göra det.
Den andra gången så blev jag tagen av polisen och jag sms:ade honom och sa att jag hade blivit lurad av polisen och han svarade :
"Radera alla mina sms, jag hade inte någonting med det att göra, du säger ingenting om mig till polisen!" och efter det så sket han i mig och struntade i mig och vi sade upp kontakten.
Jag var ingenting värt för honom.
Jag var bara någon han kunde utnyttja för att få pengar till cigg och alkohol.
 
Detta var en av anledningarna till att jag hamnade på behandlingshem, men innan jag hamnade där hade också väldigt många orosanmälningar kommit in till socialen som beskrev bland annat mitt självskadebeteende, mitt destruktiva levnadssätt, min ätstörning, mina självmordsförsök och allt detta bäddade för att jag hamnade på HVB-hem och den tiden jag bodde på behandlingshemmet var en mardröm!
 
Många av oss som bodde på behandlingshemmet blev riktigt illa behandlade av personalen.
Jag blev instängd i ett kalt rum och var tvungen att sova utan täcke, kudde och lakan och personalen satt utanför mitt rum och tittade på mig hela natten när jag sov.
Jag hade inget privatliv alls.
Jag fick inte ha någonting att underhålla mig med för att tiden skulle gå, inte ens en bok!
Det var ett helvete för tiden gick så himla långsamt..
Jag försökte rymma flera gånger, flera gånger i veckan försökte jag rymma från mitt HVB-hem och flera gånger lyckades jag också.
Men en gång hade jag inte så mycket tur och tänkte inte igenom allt innan och jag var väldigt desperat att komma därifrån.
Så jag valde att hoppa ut genom fönstret och det var 4 meter ner till marken och när jag hade hoppat ut och när jag landade kunde jag inte gå.
Jag hade sån otroligt stark och svår smärta!

Jag ropade  och skrek när jag låg på marken på baksidan av huset och jag kunde inte ta mig upp!
Men ingen kom.. Trots att dom hade öppna fönster och jag kunde höra dom prata mycket väl..
Efter några timmar släpar jag mig själv till framsidan av huset och jag öppnade ytterdörren och gick in och berättade vad som hade hänt och att jag inte kunde gå.
Dom vägrade att ta mig till sjukhus och jag låg i sängen i 4 dagar i sträck och var utan mat för jag kunde inte gå till köket, benen fungerade helt enkelt inte och jag hade sån svår smärta.
Jag hade näringsbrist och vätskebrist och blev helt svimfärdig så fort jag försökte ställa mig upp.
Men efter 4 dagar i sängen fick jag äntligen åka till sjukhuset och då efter en röntgen sade dom att jag hade brutit bäckenet på 3 ställen!
Personalen brukade också göra förbjudna "polisgrepp" på oss som bodde på behandlingshemmet och det förekom våld mot några andra som jag bodde med.
Mycket av det personalen gjorde mot oss och deras sätt att behandla oss på var felaktigt, olagligt och omoraliskt. Vi blev både psykiskt och fysiskt misshandlade.
Efter att jag hade bott där 9 månader och blivit utsläppt och fick komma hem igen så kontaktade TV4 mig och sa att dom skulle göra ett reportage om behandlingshemmet för det hade kommit in så hemska orosanmälningar till socialen och att jag skulle vara med och vittna om händelser jag hade varit med om.
Behandlingshemmet fick stänga ner efter det reportaget och det känns bra att jag har bidragit till att fler inte hamnar i den sits som jag var i.
 
TV4 reportaget finns kvar att se på Youtube:
Micah i TV4 Nyheterna, Uppsala om Vildblomman HVB-hem -Avsnitt 1 :
 
Ja..
Det är bara en liten del av alla hemska saker jag varit med om som jag är väldigt öppen i bloggen att berätta om på grund av en anledning:
 
Att hjälpa andra som också är deprimerade, har dåligt självförtroende, har skälvskade-problem och har diagnoser och råkat ut för hemska saker så vill jag gärna vara där och säga att "Ni är inte ensamma".
Jag vill kunna förebygga att det som har hänt mig inte händer andra.
Jag har också gett ut en bok år 2012 som jag skrev när jag bodde på behandlingshemmet.
 
Boken heter "Hungrig på allt - Mikaela Väistö" och där berättar jag djupingående om allt jag varit med om och titeln kommer från att jag hade en ätstörning och mycket i boken handlar om den tiden då min ätstörning var som värst.
Boken finns på nästan alla nätbokhandlar om ni är sugna på att läsa den, den finns också som e-bok till billigare pris och den finns också på väldigt många bibliotek runt om i Sverige!
 
Jag bloggar annars om min vardag och lägger upp väldigt mycket bilder och kommer med bra tips! :)
Som jag känner i dagsläget, så känner mig redo att  ta hand om min dotter igen.
Jag och min dotter Kelly har jättebra och jättefin relation till varandra och det går jättebra när vi träffas och vi har jättekul. När Kelly är hos mig så brukar jag efter vi varit med varann bomba bloggen med massa inlägg om hur det har gått, vad vi har gjort och såklart massa, massa bilder! :D
Ja det var lite om mig och min blogg och vad ni kan väntas hitta inne hos mig!
Jag hoppas ni följer med mig genom min resa och hur framtiden går för mig och Kelly!
All kärlek och massa Kramar!/ Micah
 

Jag sjutsar Nadya i en Rullstol så vi kan äta Sushi <3

Postat 2017-08-01 kl 05:31:41
Hej bloggen!
I söndags så träffade jag Nadya, min bästa vän, ni har sett henne i bloggen förut, vi har varit bästisar sen vi var 11-12 år, älskar henne så jävla mycket <3
Hon skulle åka till Spanien under natten till måndag så jag ville träffa henne innan hon åkte så då kom hon hem till mig ganska tidigt på dagen. Vi satt i mitt kök och rökte och pratade och sen visade jag henne några saker på datorn och sedan så gick vi igenom mina bilder på datorn för vi skulle hitta alla bilder på oss tillsammans och alla bilder jag tagit på henne så jag kunde skicka dom till henne och sen ska hon göra samma sak från hennes data för vi har så himla gamla bilder tillsammans eftersom vi varit vänner så länge!
Efter en stund så frågade Nadya om jag ville gå och äta sushi och då frågade jag om hon ville sitta i en rullstol som jag har hemma som heter "Hulken" och hon ville det så jag sjutsade henne till centrum hahaha :D Alla tittade! Sen när hon skulle hem så gick hon förbi samma människor utan rullstol så HAHAHHA dom måste ha undrat! xD
När vi kom till Sushi stället så ville vi skämta och vi låtsades vara ett par när vi beställde sushi hahha vi hade askul!
Nadya bjöd på sushi till mig, hon är så snäll och sen så sa jag "Taaack älskling!" och hon ba "Varsågod älskling" hahaahah och vi skrattade men jag tror inte någon hörde oss när vi låtsades vara ett par hahah xD
Och sen på vägen tillbaka hem till mig när vi skulle lämna rullstolen hemma hos mig så låtsades Nadya vara lite "efter" och sa hej till folk och jag GAPSKRATTADE och folk måste ha trott att jag typ retade henne för det för dom visste ju inte att hon låtsades HAHAHHA och jag sa "Ja, vad duktig du är!" hela tiden så det måste sett kul ut hahah <3
Här kommer lite bilder som vi tog med snapchat och sen en film från Nadyas Snapchat <3
 
Jag och Nadya är söta grisar <3:
Nadya i rullstolen haha, men hon är så jävla söt! <3
Nadya när vi åt sushi:
Jag när vi åt sushi:
 
Våran video från Nadyas Snapchat när hon sitter i rullstolen och jag sjutsar och vi ska precis börja rulla till Sollentuna Centrum:
 
 
 
Kramar!