Min mamma gästbloggar: Om Kelly

Postat 2013-03-06 kl 21:52:14

mammagästbloggar

Hej bloggen! Ni har bett om fler gästbloggsinlägg skrivna av min mamma, så mamsen var snäll att skriva ett! Hennes inlägg handlar om Kelly och mig som mamma, hon nämner också Kevin, Kellys pappa.:

 

Det är säkert många som undrar hur Mikaela eller Micah som hon kallar sig här på bloggen är som förälder till lilla Kelly så jag tänkte berätta lite om det.
Mikaela är väldigt duktig på att ta hand om Kelly och hon är alltid väldigt mjuk och rar mot sin dotter. Hon är omtänksam, engagerad och gör allt för att Kelly ska ha en bra stund när de träffas.
Eftersom de inte träffas varje dag blir träffarna väldigt intensiva med många aktiviteter som Mikaela brukar planera i förväg att de ska göra. De brukar leka lite lekar, sjunga visor tillsammans och Mikaela brukar också läsa en del sagoböcker för Kelly. Sedan äter de och fikar lite. Kelly verkar alltid vara mycket lugn och harmonisk och det har aldrig varit några problem när de träffats.
Allt erftersom Mikaelas mående blir bättre, och hon är på bättringsvägen nu, kommer hon också att kunna ta större ansvar för Kelly och avlasta Kevin som tålmodigt tagit hand om Kelly så bra när Mikaela mått som sämst. Lilla Kelly behöver både sin Mamma och Pappa lika mycket precis som alla små barn behöver sina föräldrar.

Hälsningar från Kellys mormor

049W
M 024

Mamma gästbloggar - Hjälpen

Postat 2012-12-27 kl 10:00:46

mammagästbloggar

Nu kommer mamma gästblogga igen, älskar min mamma att hon ställer upp och försvarar mig. Hon gör allt för mig. Kram! /Micah

Här är mammas inlägg:

Återkommer här för att reda ut lite missförstånd eftersom det verkar vara många som fått en del om bakfoten. Många har bland annat kritiserat att Mikaela skaffat barn fast hon var så deprimerad och destruktiv. Men depressionen kom faktiskt efter förlossningen!!! Dessutom var ju graviditeten inte planerad och som jag redogjorde tidigare så var det ett sk olycksfall. Det var bara att "gilla läget" om ni förstår.Tråkigt att så många lagt ner energi på att tycka till om något som var en missuppfattning. 

 

Mikaela mådde oförskämt bra under graviditeten och gick i skolan varje dag (åk 9) ända till bara någon dag innan förlossningen. Hon slutade naturligtvis att försöka gå ner i vikt när hon fick veta att hon var gravid, men jag tror hon gick ner ungefär 10 kg i alla fall! Normalt går man väl upp 10-12 kg så det var lite ovanligt. Jag var väldigt orolig för att viktnedgången skulle ha skadat barnet, men barnmorskan sa att barnet var stort och friskt. Det är verkligen fantastiskt hur foster tar för sig vad de behöver. Mikaela såg fram emot att få sitt barn och läste flera böcker om graviditet, barns utveckling och hur man sköter om sitt barn. Hon var väldigt engagerad  och såg fram emot att bli mamma.

 

På mödravårdscentralen sa de att Mikaela hade rätt att få hjälp och stöd från socialtjänsten eftersom hon var så ung. De sa att andra unga mödrar fått hjälp. Jag skulle inte behöva ta ansvar och jag hade inga skyldigheter fick jag veta. Så jag kontaktade socialtjänsten redan i juli månad. Ingen ting hände och ingenting hände och ingenting hände. Jag tror det var i september /oktober så blev vi äntligen kontaktade. De föreslog att Mikaela skulle träffa någon typ av familjeterapeut. Så vi gick på möte. Vi undrade vad de kunde hjälpa till med, men det kunde de inte svara på. Jag frågade då om de kunde ge exempel på vad de hade hjälpt andra med. De kunde inte svara på den frågan heller. Både Mikaela och jag var väldigt frågande till varför hon skulle träffa dem som inte visste vad de gjorde eller vad de kunde hjälpa till med. Det blev därför inga fler möten med familjeterapeuten eller vad det var för något som vi hade träffat.

 

Den 22 november kom Kelly till världen. Kellys pappa var med som stöd vid förlossningen och allt verkade vara frid och fröjd. Efter en vecka fick Mikaela och lilla Kelly komma hem.

 

Nu började problemen komma. Något besked om hjälp från socialtjänsten hade ännu inte blivit klart, fast jag kontaktade dem i så god tid. Mikaela var helt ensam hemma med lilla Kelly. Amningen fungerade inte och barnmorskan kom hem på besök. Hon bedömde att Mikaela behövde hjälp och stöd i hemmet med lilla Kelly. Socialtjänsten kom på hembesök och de bedömde att Mikaela behövde hjälp och stöd. Jag trodde naturligtvis att hjälpen skulle komma direkt nu då både Mödravården och Socialtjänsten gjort samma bedömning om att Mikaela behövde hjälp hemma. Inget hände och inget hände och inget hände. I slutet av december kom beskedet om AVSLAG.  Jag blev helt stum och förstelnad. Hur hur var detta möjligt? Jag begriper fortfarande inte. Ja det var verkligen konstigt. Mikaela fick fortsätta att klara av att ta hand om lilla Kelly helt själv hemma när jag var på jobbet ca 10 tim per dag. Det kändes inte bra. Jag kunde inte vara hemma från jobbet eftersom jag då inte skulle fått någon inkomst och då skulle vi snabbt bli bostadslösa. Jag överklagade, men fick samma besked AVSLAG. Nu började bli alldeles för stressigt för Mikaela att klara av lilla Kelly. Mikaela mådde inte bra och vi gick till läkare och psykologer men ingen hjälpte henne. Men så äntligen i slutet av februari fick hon träffa en mycket sympatisk och väldigt trevlig läkare som förstod att det här inte var hållbart. Han sjukskrev Mikaela så att jag kunde vara hemma och hjälpa henne.  Men det var tyvärr försent. Mikaela fortsatte att må sämre och sämre. Hon gick på flera läkarbesök och psykologmöten. Jag bad om depressionsbehandling flera gånger. Men hon fick ingen medicin. I slutet av juni efter självmordsförsöket hade hon tur och fick träffa en vikarie som förstod att Mikaela var deprimerad. Läkaren skrev ut en medicin som hjälpte.  Nu fanns det hopp. Men nästa gång var en annan läkare där som sa att Mikaela inte var deprimerad. Läkaren tog bort den fantastiska medicinen och satte in en annan  medicin som inte fungerade så bra. Mycket konstig läkare. Ja det har verkligen inte varit lätt att få rätt hjälp. Helt omöjligt faktiskt för det blev bara värre och värre som ni vet. Många tror att jag inte gjort något för att hjälpa Mikaela, men ni har inte en aaaaning om hur mycket tid och kraft jag lagt ner för att hjälpa, stötta  och vägleda henne samt försöka få rätt vård och hjälp.  Men jag arbetade i fullständig motvind.

 

Ni kanske undrar hur Kelly mådde under den här tiden. Hon verkade inte vara medveten om några problem för hon var en mycket harmonisk och glad liten baby. Hon åt och sov på regelbundna tider och efter bara några månader sov hon också hela natten. Trots att Mikaela mådde så dåligt så tog hon ändå väldigt bra hand om Kelly.

 

Kram från Mikaelas mamma

 

Hej! Mikaela igen här, tänkte lägga upp en bild med mig och Kelly som jag tänkte kunde passa till  mammas inlägg eftersom det handlar mycket om månaden efter jag fick Kelly.
IMG_3243

Mamma Gästbloggar:Vem har rätt att kritisera en ung mamma som Micah!

Postat 2012-12-20 kl 23:52:48

mammagästbloggar

Här har mamma skrivit ett gästinlägg, hon kommer skriva flera men detta inlägg kommer handla om graviditeten:

Det är många som kritiserat min dotter Mikaela, eller Micah som hon kallar sig på bloggen, för att hon var så ung när hon fick barn. Även jag som förälder har blivit kritiserad för att jag tillät det. Hur mycket pappan till mitt barnbarn blivit kritiserad vet jag inte. Men de flesta vet väl att det krävs två för att bli gravid. Mikaela gjorde det inte själv, vilket en del verkar tro.

Jag ska här redogöra för omständigheterna kring graviditeten. Kanske ni får en större förståelse för vilken svår situation Mikaela befanns sig i. Kelly är en underbar liten tös och trots allt tragiskt runt omkring så är jag ändå väldigt glad för att hon finns till. För Mikaela är hon den största lyckan på jorden. Både Mikaela och jag kämpar stenhårt för att Kelly ska få träffa sin mamma mer och få känna sin mammas kärlek. Det har alla små barn rätt till. Kanske avslöjar jag detaljerna om den kampen vid ett annat tillfälle.

Det hela började i början av 2010. Kevin var 17 år, ett år från myndighetsålder då han gjorde min dotter nyss fyllda 14 år gravid. Jag har mycket svårt att förstå hur han tänkte när han hade oskyddad sex med en minderårig några månader innan han skulle fylla arton! Det är klart att det var dåligt att inte Mikaela hade koll på sånt här, men hon var faktiskt bara 14 år och det finns en viss åldersgräns för när man får ha sex, utav flera orsaker. Kanske skulle man till och med kunna rubricera det som ett övergrepp mot minderårig?

Mikaela försökte under våren gå ner i vikt vilket hon även lyckades med. Under tiden hon hade sitt diet- och motionsprogram uteblev hennes mens och hon gick därför till skolsköterskan. Vilket var mycket klokt gjort av henne.Skolsköterskan skickade hem ett brev där hon konstaterade att utebliven mens berodde på att Mikaela åt fel kost och att hon måste gå till en kostrådgivare. Varför skulle Mikaela eller jag som förälder ifrågasätta det? Vi kunde ju inte veta att skolsköterska var så helt inkompetent att hon inte gjort ett graviditetstest. Mikaela fortsatte att gå ner i vikt.

På sommarlovet åkte Mikaela på språkresa till Malta. Där blev hon överfallen av två okända män. En upplevelse som var väldigt obehaglig för henne. Mikaela kände sig mycket illa till mods. Hon gick inte till språkskolan efter händelsen. Hon stannade ensam på hotellrummet istället. Personalen hos språkresearrangören brydde sig inte om henne. Mikaela mådde dåligt och löste ”problemet” med att köpa Alvedonliknande värktabletter som hon tog lite för många av. När hennes rumskamrater kom till rummet var hon inte sig lik så de ringde ambulans. Hon hamnade på sjukhus. Innan de skulle magpumpa henne tog de rutinmässigt en graviditetstest, som visade sig vara positiv.

Jag blev då kontaktad av personalen hos språkresearrangören för att de ville att jag skulle komma ner till Malta och hämta Mikaela.

När vi kom hem till Sverige bokade jag tid för abort trots att Mikaela ville behålla barnet. Det visade sig då att Mikaela redan var i vecka 20+ och att barnet var ganska stort drygt 15 cm. För abort krävdes socialstyrelsens specialtillstånd. På sjukhuset blev Mikaela och jag informerade om att det var Mikaela själv som måste besluta om abort eller inte. Jag kunde inte bestämma det i hennes ställe. Dessutom var det inte säkert att hon skulle beviljas dispens. För er som inte vet något om för tidigt födda barn så kan jag berätta att Mikaela var i ungefär samma vecka som man med stor framgång räddar för tidigt födda barn. En abort skulle definitivt kännas som ett mord. Mikaela skulle varit tvungen att föda fram sitt barn som sedan skulle avlivats. Så fick jag det beskrivet för mig. Något sådant ville jag absolut inte vara delaktig i.

Ja som ni nu förstår så är inte allting så enkelt som man kan tro när man inte har alla fakta. De finns säkert de som fortsätter kritisera, men som jag ser det så hade Mikaela egentligen inte något val.

PS. Många har dömt Mikaela utan att ha alla fakta, nu kanske ni dömer annorlunda.

Kram från Mikaelas Mamma

IMG_0116

Här är jag och Mickan och äter glass på våran Europa resa