Osams....

Kommentera (59)      Kategori: Allmänt♥ Tankar♥      Dela inlägget på facebook     Dela inlägget på twitter

Man skriver inte så om sin mamma, oavsett hur osams ni är.

Vad har din mamma sagt nej till den här gången..?

Underhållning på hög nivå!

Micah jag har alltid varit här och stöttat dig, sedan du blev gravid. Men nu blev jag faktiskt rätt så besviken på dig, jag är helt säker på att din mamma älskar dig. Men då du själv inte mår bra, så kan du ju lätt överreagera över allting.

Ååå håller med Torkel, underhållning på hög nivå :) Hahaha att hon aldrig växer upp! Ok när hon va 14 och ung och dum, nu är hon snart myndig. Mååånga i den åldern har flyttat hemifrån, har jobb osv. Om inte jobb efter gymnasiet så extrajobb på helger, tänker på sin framtid osv.

Anita: Faktiskt så jobbar inte mååååånga och mååånga har inte heller flyttat hemifrån när man är 17- snart 18 år gammal. Dock så är det mååååånga som studerar färdigt, bor hemma, söker jobb och flyttar när de närmar sig 20. Hon har ju helt klart problem, men att påstå att hon är en av få 17-åringar som bor hemma utan jobb är ju bara dumt

Anita: Långt många fler i Micahs ålder bor hemma och går i skolan än vad det är ugdommar som flyttat hemifrån och jobbar. Dumt att kommentera så.

Däeremot så tycker jag inte att man ska hänga ut sin mamma så. Har hon stulit pengar från dig så kan du polisanmäla det. Hon får inte plocka ut dina pengar om du har ett eget konto. Det är helt fel. Dock ska du hålla detta för dig själv men jag förstår att du är arg. Det får man lov att vara.

Har följt din blogg sporadiskt i flera år och en sak som jag tycker stämmer med det du skriver är att din mamma aldrig riktigt brytt sig.Hon är ständigt frånvarande och det är inte så konstigt att det har blivit som det blivit för dig. Hon verkar faktiskt lika oansvarig och självcentrerad som du gör  många avseenden Micah.

Hoppas allt löser sig för dig. En engen lägenhet och en god man kanske inte hade varit en dum idé. Tyvärr behöver du kanske någon som håller ett öga på dig men det har du inte hemma heller så det kan faktiskt bli till det bättre. Eller jag vet inte. Känns som hela din situation är så urspårad att det är svårt att få den på rätt köl igen.
 

Hon är bara bitter för att hennes morsa skällt ut en skvallerblogg att inte skriva om Micha, minde uppmärksamhet då.

Bra skrivet Hanna!

Och så var vi här igen....Du lämnar ut alldeles för mkt privat info på din blogg! Hur tror du det skulle se ut om din mammas kollegor läste din blogg o fick ta del av vad du anklagat henne för att göra? Det är inga små saker du anklagar henne för....Kan det varit så att hon faktiskt är lika less på ditt omogna o själviska beteende som vi andra? Har hon fått nog och satte ner foten? Gränssättning som du inte kan ta? Rör det sej om pengar som finns på ett konto du egentligen endast ska få tillgång till när du fyller 18 år? Eller är det kanske så att eftersom du inte går i skolan, inte sköter Kelly, mest bara slöar, hänger på BIP, bråkar med allt o alla och röker paket efter paket, så ville hon att du kunde bidra med ngt till hennet i form av en mindre summa pengar varje månad - inte ovanligt för 18-åringar att hjälpa till hemma (och du fyller ju 18 i november)? Eller är du ute efter sympatier nu igen, att alla ska tycka synd om dej? Tror inte det kommer hända......vi är rätt ledsna på ditt beteende och dina idiotiska val i tillvaron! Vid det här laget - alltså snart 18 år - borde du snart vara klar med gymnasiet, ha en framtidsplan för dej och Kelly, tagit körkort mm......Men inte du inte! Jag är verkligen inget fan av din mamma - hon har brustit på alla sätt o vis i sitt förädraskap o borde verkligen skämmas! Du har levt med henne o säkert fått utstå en massa av hennes idiotier......men du kan inte ändra det som var men du kan påverka det som är här o nu! Väx upp! Bestäm dej för om du vill vara en bidragande faktor i vårt samhälle eller en förbannat lat sak som vägrar ansvar o skiter i livet o vill leva på andra? Skyll dej själv Mikaela....Snart är du 18 år o då räknas du som vuxen....och nu är du inte längre "bara 15 år o straffmyndig", utan ställer du till det med lagen igen så räkna inte med förmildrande omständigheter....du kommer att straffas som en vuxen och få ta konsekvenser o ansvar som en... Antingen blir du en lika kass mamma till Kelly som din mamma för dej, eller så bryter du mönstret o blir den mamma Kelly förtjänas o behöver! 

Allvarligt talat. Alla vet hur Micahs oförmåga till att hämma sig är. Hon tänker väl inte längre än näsan räcker när hon skriver impulsinlägg som detta. Men jag, som bloggläsare, skulle aldrig ha mage till att kritisera hennes mamma. Vem vet, egentligen, hur mycket hon kämpar och sliter och agerar i verkligheten?! Varför tog hon pengar från Micah? Det är inte så att det fanns en plan bakom detta? Hon kanske agerade?

Tänk människor, tänk! Vad vet ni om mamman egentligen? Hon är inte gjord av sten. Hon är en människa precis som ni. En trotsig tonåring som inte lyssnar och vägrar att förändras, hur hanterar man det? Har hon fortfarande tillgång till micahs blogg? Kan hon göra mer än vad hon redan gör? Tänk efter före!

Jag satt o tittade på Dr Phil idag o blev förvånad över att du inte var med Mikaela...Det handlade om : Amerikansk pratshow från 2013. Avsnitt 31 av 175. När dr Phil träffade 22-åriga Amanda var hon prostituerad och drogberoende. Han fick in henne och hennes vän på ett behandlingshem och nu möter han de båda unga kvinnorna för att se hur de mår. Dr Phil träffar också Kathy som upptäckte att hennes 17-åriga dotter Molly var prostituerad. Även 5/10 02:00.
Programledare: Philip C McGraw.

Jag menar absolut inte att majoriteten av 17/18-åringar flyttat hemifrån och jobbar MEN MÅNGA flyttar hemifrån i den åldern (tänker även på gymnasie på annan ort för många småstadsbor). Många jobbar dessutom extra på helgerna, på typ restauranger eller dagligvaruhandeln. 

Jag läste Micas blogg när hon blev gravid och första tiden med Kelly. Då hade jag förståelse för en "ung och förvirrad" ungdom, men nu är det bara patetiskt. Kelly är 3 år och Micah träffar henne en dag per vecka. Hon bor hemma, klarar inte av att ta hand om sig själv. Har inget jobb osv osv. Ok att man har psykiska problem, men nu är man ju  bara irriterad och arg på människan. Fan, ta hand om dig själv, bli inte någon parasit på samhället. Skaffa dig en utbildning eller jobb, bidra till samhället. SE INTE BARA RÄTTIGHETERNA UTAN ÄVEN SKYLDIGHETER här i världen!! Nu kan hon inte skylla på att "ååå alla hatar mig, det är så synd om mig" bla bla, VÄX UPP. Ta tag i dig själv, jäkla snorunge. 

Håller med Anita om att MÅNGA 17-åringar har flyttat hemifrån, och det är inte samma sak som att säga atta ALLA eller MAJORITETEN av alla 17-åringar har gjort det.. För det är ju ganska självklart att de FLESTA som är 17 bor hemma.
Jag flyttade hemifrån när jag var 15, fick fast jobb direkt efter studenten osv. Så visst finns det många som mognar tidigt och klarar av att ta hand om sig själva, praktiskt och ekonomiskt, från en tidig ålder. Sådant är dock inte fallet för Mikaela som lider av syndrom. Jag hade turen att födas helt frisk.

Micah! Strunta i kommentarerna och ta bara hand om dig!
Och ni som skriver alla kommentarer: Att ni bara kan med?! Om Micah nu skriver detta inlägget för att hon mår dåligt; vad skulle det hjälpa att ni skriver så elaka kommentarer? Vill ni inte att hon ska må bättre? Är det så lätt att hata bakom en skärm? Ingen förståelse eller medkänsla? Micah är inte gammal. Och vad spelar åldern egentligen för roll, INGEN ska behöva ta all den skit ni slänger på henne! INGEN! Jag blir så upprörd! Vill ni inte att hon ska må bättre? Tror ni hon "tar tag i sitt liv" när ni kallar henne en "parasit för samhället" eller ryter "väx upp"? Känner inte Micah att hon har stöd nåågonstans borde hon i alla fall kunna få det här! Och jag är helt övertygad om att hon kommer bli både en bättre medmänniska och mamma till Kelly om hon får lite stöd. Precis som vi alla blir bättre medmänniskor  när vi har någonstans att landa. Så snälla rara, känner ni en sådan obefogad ilska, uttryck den inte högt! Det sitter faktiskt en ensam tjej som får alla kommentarer slängda i ansiktet, och det hjälper ju faktiskt ingen.

Emelie: vi har vart med de senaste 4 åren..... Oavsett om världen var emot henne eller ej borde hon kunna ta sig själv i kragen någon gång, insett att man faktiskt kan ta livet i sina egna händer. Man bestämmer över sitt eget öde och man kan inte hela tiden måla in sig själv i ett hörn och tycka synd om sig själv.
Micah borde se dessa kommentarer som konstruktiv kritik - och upplyftande. Tänk att alla människor har sin egen fria vilja (de flesta svenska medborgare iaf), vilken grej!! Man kan bli vem man vill och göra vad man vill. Men Micah VÄLJER att leva ett väldigt destruktivt, parasitliknande och beroende liv. Trist för henne och för oss (vi som betalar skatt tillika hennes vardag).

Anita är du helt dum i huvudet?! Många i micahs ålder har inte alls flyttat hemifrån i den åldern eller har jobb. Idag har ingen det knappt ,,, du har helt fel! Och vadå försvara hennes mamma? Hon har ju tagit pengar av sin dotter hur kan man göra så vafan gå gränsen?

Men vad bra att du skriver det på en offentlig blogg då? Herregud väx upp för i helvete

Va inte sånna fitter mot henne, vafan väx upp ni som kommentera negativt, ni är ju förfan beroende av micah som kolla hennes blogg varför sluta ni inte bara kolla? Hon bestämmer vad hon skriver här! Passa det inte dra era äckliga nätmobbare! Idioter! Hoppas ni råka ut för samma saker och få negativa kommentarer hela tiden för det är ni värda, märks att ni är väldigt avundsjuka!!

Herregud.
Johanna, nätmobbare är såna som vill någon illa. De kommentarer jag läste nu verkar som dom vill att micah ska vakna upp och förstå det allvarliga i det hon skriver. Eftersom hon har gått ut öppet med sin diagnos funderar många hur hon tänker och om hon verkligen förstår vad hon gör.
Nej, personer med Asperger förstår inte att det dom gör har konsekvenser.
Micah. Snälla ta bort detta. Inte för din mammas skull utan för din egen. Jag har bråkat ruskigt mycket med min mamma, mycket för att vi är för lika. Jag flyttade hemifrån när jag va 16 år och idag har jag det riktigt bra, ej beroende "hjälpmedel" och jag har inte bråkat med min mamma på så många år. Hon är en klippa för mig och för att hon orkade med min bråkiga ungdom kommer jag alltid se henne som världens *super-mamma* :) hon som orkar allting.
Du kommer ångra allt dumt du sagt om din mamma så snälla radera detta direkt och tänk i några minuter.
Hoppas du kommer fram till något bra.

Kan inte fatta att du skriver något sådant på en offentlig blogg. hon är ju trots allt din MAMMA. du har varit i hennes mage i 9 månader hon har varit med dig sen födseln o tagit hand om dig o köpt saker till dig hela ditt liv o du klagar på några tusen kronor? bara för några skit lappar så blir du arg? sätt dig ned o prata med henne o fråga ist varför hon gjorde det? hon kanske har en bra anledning? Jag skulle ge mina föräldrar allt jag har o äger om de så behövde det! De är mitt allt. så visa respekt mot din mamma :(

Helt okej att skriva om sitt liv på sin blogg och man bestämmer själv vad man skriver och inte, men jag tycker de är fel att "hänga" ut någon! Och sin egna mamma... Att skylla på diagnoser hit och dit köper jag verkligen inte, de finns andra alt. man kan välja istället för bloggen. Jamena, papper och penna funkar fortfarande. Micah mår uppenbarligen inte bra, och skriva ut för mycke av privatlivet gör de bara värre. Människor lever på andras mående, de finns dom som mår ännu sämre och söker någon att trycka ner för att känna sig bättre! Tänk två ggr innan man gör något!

Johanna, du ber annat folk att växa upp, men att tolka av sättet du uttrycker dig själv på visar att du själv är väldigt ung fortfarande alt omogen för din ålder. Sedan måste du lära dig att se skillnad på nätmobbning och kritik i syfte att hjälpa/tala om för en person när något är på tok. Och sedan tycker jag det blir lite dubbelmoral från din sida då du säger att "vi" ska sluta nätmobba, och själv sitter du och kallar folk "dumma i huvudet", "fitter ( jag antar att du menar "fittor")", "äckliga nätmobbare" och "idioter". Jag tycker inte att man nätmobbar en människa ifall man ber personen i fråga att växa upp, ta tag i sitt liv, få proffessionell hjälp i hopp om att få bukt med psykiska problem samt att faktiskt börja uppföra sig så som en mamma bör göra! Ingen här är ute efter att trycka ner Micah mer! Men som det verkar vill inte micah ha någon hjälp. En människa måste vara villig att få hjälp, innan den kan bli hjälpt. I och med att micah strutar att ta åt sig av kritiken och bönerna om att hon bör ändra attityd och satsa på bra saker i livet har hon visat att hon inte vill ha någon hjälp, och därför blir fler folk upprörda och skriver ännu mer att micah bör bryta sitt destruktiva beteende. Tyvärr, ingen här kommer kunna rädda micah, eller hjälpa henne på något sätt förens hon själv är öppen att ta emot tips och hjälp. Micah skiter totalt i att lyssna på sina bloggläsare när dem försöker leda henne på rätt spår, men inget kommer att tillföra henne ifall man sitter och beskyddar ett sådant "udda" beteende heller.

Sedan skulle du väl kunna vara snäll att utveckla och förklara varför vi eventuellt skulle vara avundsjuka på michas liv? Jag slår vad om att det flesta av oss som skriver här INTE är avundsjuk b.l.a på ;
* hur micah mår
* hur micah beter sig
* att ha dödsönskningar
* att ha sönderskärda handleder och armar
* att ha varit prostituerad
* att ha tagit tyngre droger
* att endast få träffa sin dotter något timma per vecka
* att ha sådan ångest så man inte klarar utav att gå i skolan
* att inte kunna ta hand om sig själv
* att inte kunna handha pengar själv utan att spela upp tiotentalskronor på att mata getter och kor i ett dumt mobilspel
* att inte kunna självrannsaka sig själv
* att dagar i enda sitta och tycka synd om sig själv utan att kämpa för att må bättre
* att inte ha förmåga att ta in tips, råd och hjälp från andra

Listan kan fortsättas att göras lång, men jag vet inte om det är nödvändigt ? Är någon utav dessa saker något att vara avundsjuk och sträva efter? Är detta bilden av en perfekt förebild ? Berätta gärna vad du anser att folk är avundsjuka på? Ärligt, jag tror jag inte avundas något denna tjej varit med om/gjort

Min mamma plockade med utt pengar från mitt sparkonto, men var för att hon inte hade så mkt vall, då vi är många syskon och soc hjälper inte om barnen har pengar på sparkontot för att DE tycker att man ska ta från de föst inann man man får hjälp
SÅ du kanske ska låta din mamma få förklara sig varför hon tog ut pengarna OCH om de va på ett sparkonto innan du blev 18- så är de fortarande din mammas pengar.

Du borde läggas in på bup.. IGEN!!
Tragiska människa

"Till Johanna"/"Tillägger till Johanna"  - mycket bra skrivet! Konkret och sakligt. 
 
Jag är en av de som blivit anklagad för att vara så kallat "avundsjuk" på Mikaela, men jag har hittills under fyra år inte fått ett enda svar på vad det är jag ska vara "avundsjuk" på. Det verkar vara lätt att slänga ur sig som ett skällsord men svårare att förklara sig. Det verkar också vara lätt att slänga ur sig diverse svärord och andra skällsord, medan man anklagar andra för det samma. Vissa av er är väldigt snabba på att döma oss andra (och med ett tämligen omoget språkbruk) medan vi inte har rätt att säga vår åsikt om Mikaelas dåliga val. Snacka om att kasta sten i glashus.
 
 
 
Dessutom, ni som skriver att Mikaela inte får stöd nånstans, det är väl något hon får i överflöd! Hon får ju hur jäkla mycket stöd som helst! Däremot verkar hon inte vilja ta emot det och det kan vi tyvärr inte påverka. Men stöd får hon, både innanför och utanför internet, var så säkra. Vet ni, exempelvis "Johanna" och "Emelie", hur frustrerande det är att försöka hjälpa någon som så desperat behöver det, men som inte vill bli hjälpt?
 
 
 
Ja, vi är hårda mot Mikaela. Vet ni varför? För att vi är flera stycken här inne som kämpat (och kämpar) för att Mikaela ska få hjälp. Hjälp eftersom vuxenvärlden omkring henne inte verkar fungera, inte verkar kunna (eller vilja?) sätta gränser. Hjälp eftersom hon om och om igen fattar usla beslut, gör dåliga val och prioriterar helt fel saker.
 
 
Vi har varit med från början och sett hur de destruktiva mönstren bildas, och hur de fortsätter och vi har erfarenhet av andra fall där tonåringar farit illa. Ingen av oss är tvungen att göra det här, vi gör det av omtanke, för att vi ser en tjej som desperat behöver vuxna som bryr sig om henne. Vuxna som sätter gränser och vågar vara obekväma. Det som är vuxna (och framför allt föräldrars) uppgift.
 
 
 
Ingen av oss vill Mikaela något illa, tvärtom. Efter hur ni uttalar er märks det tydligt att ni inte har en aning om hur mycket vi vänt ut och in på oss själva för att Mikaela ska få må bättre, och hur frustrerande det är att titta på när hon återigen drar ner sig själv. 
Nej, det är inte hela världen om en 17-åring gör misstag någon gång ibland. Det hör snarare tonåren till och det är så man lär sig. Men när denna 17-åring inte lär sig av sina misstag utan istället upprepar dem om och om igen, då är det inte längre okej. 
 
 
Därför är vi hårda mot henne, säkert hårdare än vi hade varit mot en ”vanlig” 17-årig, som inte har barn, sköter skolan och inte har den bakgrunden som Mikaela har. För att det inte längre hjälper att gulla med henne.
 
För att vi bryr oss och vill att hon ska få ett bättre, lyckligare liv.

Idag flyttar jag till Australien! Följ min blogg och mitt liv där nerifrån. Puss

Hur arg du än är i stunden nu Mikaela så tycker jag du beter dig omoget, som en tonåring full av hormoner. Agera vuxet istället - prata med din mamma om din ilska, istället för att skriva ut detta på bloggen. Dessutom råder jag dig att förlåta din mamma. Förr eller senare kommer du säkert ångra denna tid du vägrat ha kontakt med din mamma. Det är fortfarande din mamma som tagit hand om dig hela ditt liv. Någon dag kommer du att förstå.

Håller helt med J! Vi är många som under 4 års tid kämpat för Mikaela. Vi har pratat med mamman, kontaktat pappan, pratat med socialtjänsten och mycket mer...Vi är inte elaka...Vi kämpar men i slutändan så bestämmer Mikaela själv om hon vill må bra eller inte...det är upp till henne... För min del, jag är sjukskriven, så har jag verkligen brunnit för att försöka nå fram till Mikaela...jag har gett henne den lilla energi jag haft, som jag nu inser borde ha lagts på mej själv, då inte Mikaela vill må bättre... Jag har många års erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar som inte mår bra av olika anledningar men tyvärr går det inte att göra så mkt mer i Mikaelas fall...Jag/vi kan inte tvinga Mikaelas föräldrar att ta sitt föräldraskap på allvar och jag/vi kan heller inte tvinga Mikaela att vilja leva ett bättre liv! Det finns absolut inget som jag/vi är avundsjuka på... Vad finns det att vara avundsjuk på? ”Till Johanna”/”Tillägger till Johanna”  - mycket bra skrivet! Konkret och sakligt." Det är snarare ett väldigt tragiskt liv och levende...Så ni som hävdar att jag/vi är avundsjuka, ge mej exempel på vad det skulle vara? Jag har vänner, välutbildad med två universitetsmagistrar, jobb, familj, djur, hälsa (inte just nu men det mesta är gott), kyl o frys fyllda med mat och annat gott...När jag lägger mej på kvällen vet jag att jag gjort allt jag kunnat för andra och mej själv o kan somna med gott samvete. Varför skulle jag vilja leva Mikaelas liv när jag har med eftertanke o klokskap, valt mitt eget sätt att leva? Förklara det för mej. Jag kan titta tillbaka, se mina misstag mm men jag lär av dem o väljer att kämpa för ett gott liv! Jag tror att de flesta här som kommenterat är riktigt less på Mikaelas beteende - otacksamma beteende - och less på att kämpa för någon som faktiskt inte verkar bry sej ett dugg om att hennes läsare engagerar sej och vill henne gott! Ska vi alla gå under för att  "rädda" Mikaela, eller är det dags att ta avstånd o helt enkelt låta Mikaela falla isär och därmed tvingas att antingen välja ett liv utan ljus o framtid, eller ett liv med Kelly, bra vänner o en utbildning i ryggen? För egen del, kommer jag ta avstånd, sluta engagera mej så mkt som jag gjort...varför ska jag kämpa med den lilla energi jag har för någon som inte ens bryr sej om vad jag eller andra skriver/gör....Jag kommer välja att lägga min energi på någon som bryr sej om "sina läsare" o visar tacksamhet...som är ödmjuk nog att faktiskt säga "Tack för att du inte gav upp!" "Tack för att du kämpade när jag själv inte ville det...". Den personen är INTE Mikaela....och heller inte hennes mamma. 
 

Eller är det idag som mdu är med på Dr Phil? Det handlar ju om: Amerikansk pratshow från 2013. Avsnitt 32 av 175. Dr Phil träffar Renae som hävdar att hennes 14-åriga dotter Amanda är rebellisk och våldsam. Han träffar också Courtney som har svårt att handskas med sin 16-åriga dotter Sabbys dåliga attityd. Dr Phil försöker hjälpa familjerna genom att undersöka vad som ligger bakom tonåringarnas beteenden. Även 5/10 02:00.
Programledare: Philip C McGraw. 

Kan du inte bo hos din pojkvän? Om ni fortfarande är tillsammans? 

fast hon måste ju tydligen bry sig om hon har ork att sitta och maila en skvallerblogg att ta bort sitt material :P 

Svar till Hanna:
Det är väll inte hennes mammas fel att det har blivit som det har blivit för henne? :s Micah gör egna
val utan att hennes mamma kanske inte är medveten om det. Och när man är så stor som hon e så har hon själv
fullt ansvar över hur hon mår, man ska inte behöva vara 18 för en sådan sak.

Alltså allvarligt talat Mikaela, nu får du för fan ta o ge dig! 
Du har tur att din mamma finns där över huvudtaget för dig, oavsett hur förbannad och arg du än är så är det riktigt fult att göra något sånt här. Utan din mamma hade varken haft ett tak över huvet, förmodligen inte fått kunna träffa din dotter heller eftersom det är hon som gjort allt jobb, förmodligen fortfarande suttit på ett behandlinghem, suttit ensam och eländig i ett rum för att hon inte lagt manken till. 

Var glad för det du har istället för att sitta o tycka synd om dig själv såhär som du gör, det är patetiskt, sorligt och rent utav oroväckande hur du ens kan ha tillåtelse till att få träffa din dotter så som du håller på över huvudtaget...
Jag fattar inte hur en person som du kan vara så pass psykiskt instabil fortfarande sitter och skriver sånt här när du egentligen borde vara på ett behandlingshem där du kan få hjälp att leva i ett samhälle där andra än du är viktigare än du. Allt handlar inte om dig Mikaela utan även alla runt omkring dig! 

Jag skulle vilja uppmana er alla, inklusive mej själv, att faktiskt sluta kommentera hennes bogg helt o hållet. Anledningen är: Mikaela bryr sej inte om sina läsare, hon bryr sej inte om hur vi mår, vad vi tänker, hon uppskattar ingenting vi gör....vi "finns inte" ens i Mikaelas värld. Hon är otacksam o tänker inte ens på att alla vi som kommenterar lägger ner energi, tankar o känslor för att försöka nå fram till henne...Så lite värda är vi. Så jag önskar att vi alla sparar vår ork o energi, och "väljer bort Mikaela". Förhoppningsvis så kanske det får henne att reagera....när hon märker bristen på kommentarer.....Det låter kanske hårt o kyligt men det är inte min tanke..Min tanke är: Man kan bara ge så mycket utan att få ngt tillbaka. Man kan inte bara ge o ge till ngn som aldrig ger ngt tillbaka. 
 
 
Och nu bor Mikaela hos en kompis tills hon "får en lägenhet" - hur det nu ska gå ihop med tanke på bostadsköer o att Mikaela knappt har grundutbildning från åk:9, inget jobb o inkomst o om utan sin mamma eller annan vuxen, får inte Mikaela träffa Kelly....det är inte för inte som Mikaela har övervakade korta möten med Kelly...
 
Så, om vi alla slutar kommentera o ge henne av vår energi så kanske hon inser att det finns en värld utanför bloggen mm. You get what you give! Jag har stöttat i 4 år och inte en enda gång har hon uppmärksammat att jag ens finns...samma gäller för alla er andra också. Vi "finns" när det passar henne......Spara energi mina vänner...Mikaela värdesätter ändå inte er tid o energi. Det är iaf värt ett försök....

Håller med Liv. "Tills jag FÅR en lägenhet"... Herregud, jag och min man har kämpat tre år för att få en lägenhet i Sthlm. Nu har vi en längst ut vid en endstation 8000 kr per månad. Micah är inget liten 14-åring längre. Dags att växa upp och ta ansvar iaf för sitt egna liv. Kelly och andra närstående verkar ju inte direkt bli prioriterade. Och JAAAAAA vi vet att hon har olika diagnoser, men hon är inte ensam om detta i samhället...

Tycker en del borde läsa på om hennes syndrom, det förklarar en hel del till hennes beteende.

En del lyckas bättre med rätt hjälp från sjukvården, andra sämre.

Har samma syndrom som hon, en del kommentarer är rätt hårda för en sjuk människa! Utan rätt hjälp med medicin och vägledning så spårar man ut ganska lätt och komma på rätt väg det är otroligt svårt och det är de för alla.

Jag stöttar inte henne..för jag vet att en person med hennes diagnoser kan bete sig bättre, få sig en utbildning, jobb. Man måste bara hitta myndigheterna som hjälper en.

Man måste vilja kämpa och försöka till ett "bättre" liv med sina diagnoser!

Tilda:

Jo, till viss del är det faktiskt så. Har man frånvarande föräldrar går det åt skogen. Vare sig man har diagnoser eller inte. Det är vi vuxna som formar barnen så jo, jag skyller faktiskt en del av detta på Micahs mamma.

Fortsättning till Tilda:

Ja, Micah börjar bli vuxen, ja, Micah gör egna val. Men varför gör hon dem? Man lär sig av de vuxna i samhället. Nej, mamman vet kanske inte om allt Micah gör. Jag vet definitif´vt inte allt vad min snart 15-åring håller på med. MEN jag snokar, jag frågar, jag lägger mig i, jag hjälper till, jag bryr mig om vad hon och hennes vänner gör. Och oftast tycker de att det är bra.

Både jag och min man kan ibland vara hårda och skälla, men vet du vilka föräldrar hon och kompisarna vill ha med på olika aktiviteter? Jo oss: Just för att vi finns där för dem. I ALLA lägen. I med och motgång. Har man inte sådana vuxna i sin närhet blir det som i Micahs sits. Detta beteendet är ju något som skapats under hela hennes uppväxt. Det är ju inget som kommit nu.

Vet man att sitt barn har det jobbigt och beter sig felaktigt. Då får man också vara ännu mer närvarande som förälder. Så är det bara.

Det låter inte bra! :( Aldrig kul att vara osams med sina föräldrar.. Hoppas du nån gång kan förlåta henne..

Hanna, bra skrivet! :)

Liv: Att skuldbelägga en tonåring och vilja isolera henne genom uppmaningar om att folk ska sluta kommentera av den anledning att hon inte gör som du säger är otroligt elakt. Skäms på dig. Jag vill istället uppmana de som kommenterar att kommentera positivt och med respekt på denna blogg. 

Att hänga ut en person inför hundratals okända människor som inte har en möjlighet att bilda en egen uppfattning om denna är fel, oavsett vem det är. Speciellt också om det är någon som valt att inte vara offentlig.
 
Oavsett hur du mår Micah så måste du samtidigt förstå att oavsett hur mycket du tycker allt går emot dig så är det du själv som avgör hur du vill att ditt liv ska se ut.
Alla föds vi inte i en familj med massor av pengar, eller ens en typisk "svensson familj". Men vi alla har ett val.
Du har ett val att gå klart skolan, eller söka extrajobb redan nu och börja bygga på ett CV. Fundera, vad tycker du om, vad känner du dig bra på, vad vill du?
Kanske vore det en idé att byta umgänge? Ge dig på en sport, eller skaffa en hobby där du kan träffa nya människor. Vad får dig glad? När känner du dig nöjd? Vad gör du för att du ska infinna denna känsla? 
Det finns människor som söker uppmärksamhet genom ageranden som för många verkar idiotiska och ibland livsfarliga, och utan att känna dig kan vi inte veta vilken typ av människa du är. Endast du vet det.
Oavsett om du har en dotter eller ej så är det aldrig rätt mot än själv att skjuta upp sitt liv. En dag i taget. Men vad som behövs är ett mål. Vad är ditt mål? Ett jobb? Gå klart skolan? Byta umgänge? Flytta? Ta hand om Kelly? Eller kanske att hitta dig själv? Det är svårt att ta hand om någon annan om man själv inte mår bra.

Försök sätta upp ett mål, ett kortvarigt som inte är utom räckhåll och ett långvarigt. Fundera över vad du kan göra för att arbeta dig dit, små eller stora steg. Gör det som känns bäst för dig.

Väx upp för fan o ta hand om ditt barn. Sluta tyck synd om dig o snälla sluta sök uppmärksamhet. Om man skaffar ett barn får man fan ta sitt ansvar o sluta bete sig som en snorunge. / Skrivet av en 2 barnsmamma som tycker så synd om din unge.

Blir så ledsen och illa berörd av alla elaka kommentarer här inne. Vem är så för met på detta forum att ta sig rätten att döma någon annan.
 
 
 

Liv - 
Så du menar att du bara försöker "hjälpa" Mikaela för att få ett tack? för att du ska få uppmärksamhet? för att du ska må bra?
varför skulle hon ens ge något som helst tillbaka till just dig? hon har ingen som helst skyldighet att göra det!
öhm.. Ja, jag håller med om att du borde sluta kommentera och försöka lägga dig i hennes liv! 

du är jäätebra mamma till Kelly.

Haha nej jag skojar bara. men skärp dig... Kelly behöver ju sin mamma och du måste tänka på bra förebild för din dotter.
Tur att Kelly har bra pappa kan som hand om
 

Din mor har rätt, du är en vuxna människa som får ta itu med sina egna problem nu. Se till att fixa detta istället o börja ta hand om din dotter. . Ingen kan göra det åt dig. Vilja kallas det o det ärbdet som krävs från dig.

Vet hur det känns, men det tar tid att känna sig och bli vuxen även fast man är "vuxen" alltså 18. Det kommer att lösa sig. Kram

Jag läser din blogg lite då och då. Och varenda gång jag klickar upp den så blir jag lika frustrerad varje gång. Ja du är "vuxen" men du beter dig som jag vet inte vad. Du har en dotter som du ska älska och göra allt för, Kelly ska gå före allt. Jag tycker du prioriterar fel saker. Snälla väx upp, fixa ditt liv. Ordna upp ditt rykte, allting handlar om viljan. Visa alla dina läsare att dom har fått fel uppfattning om dig, gör så att Kelly blir stolt över att kalla dig mamma. Visa din mamma att du klarar dig och framförallt bli av med soc (den bästa känslan någonsin). Och få delad vårdnad om din dotter

Jag har personligen problem i relationen till min mamma, det funkar helt enkelt inte; hon får mig att må dåligt över mig själv, kan knappt ta hand om sina barn då hon prioriterar fel saker samt får mig att framstå som dåligt inflytande hos mina kompisars föräldrar, så jag har förståelse för vad du känner. Men av erfarenhet vet jag att du inte är en trovärdig källa och vet inte hur mycket av det som du säger är sant. Att din mamma tar dina pengar är inte okej; föräldrar borde enligt mig inte ha rätten att äga individer (alltså barnen) samt deras saker.

Tråkigt att ni är osams, hoppas det fixar sig. Trots att föräldrar kan vara förjävliga älskar de dig innerst inne, även om man tvivlar på det. Stay strong Micah, jag tror på dig :)

Jag skulle aldrig kunna hänga ut min mamma på detta viset hur arg jag än var på mig, det är kvinnan som födde mig och bärde mig i nio månader och kan inte bara spotta den personen i ansiktet. 
Och hatt börja bråka på min mamma över pengar är bara patetiskt, tänk på hur mycket pengar hon har lagt ut på dig under din uppväxt. 
 

Mikaela: 
 
Återigen lyckas du hitta något att skapa dramatik kring. Din mamma har säkert gjort många misstag, det tror jag de allra flesta föräldrar gör, men hon har faktiskt en poäng i att du snart är vuxen. Därför är det också dags att du börjar bete dig som en, om du överhuvudtaget ska klara av tillvaron och framtiden.  
 
 
Föräldrar har skyldighet att försörja sina barn fram tills de slutar gymnasiet (dock längst fram till 21 år), eller tills de fyller 18 (enligt Föräldrabalken). Hänsyn tas också till barnets egna inkomster och eftersom du uppenbarligen tjänar en hel del pengar på bloggen har din mamma faktiskt möjlighet att kräva att du bidrar ekonomiskt, åtminstone efter att du fyllt 18.
Om du inte går i skolan har din mamma alltså rent tekniskt rätt att slänga ut dig om en dryg månad. Sen om det är okej eller inte, det kan inte jag svara på.


Under de drygt fyra år som vi har följt dig har vi inte märkt några som helst bevis på förändringar eller vilja till förändring, trots att du uppenbarligen inte lidit brist på yrkesmänniskor som velat hjälpa dig. Uppenbarligen har du inte fått tillräckligt med "tough love" än, för att du ska inse att du behöver ta det till dig. 

 
Istället skyller du ditt dåliga mående på psykiatrin, på socialtjänsten, på behandlingshemmen, på din mamma, på Kellys pappa, på dina (o)vänner, på bloggläsarna och så vidare i all oändlighet. Men faktum är att den enda gemensamma nämnaren är du själv, Mikaela. 
 
 
Ingen psykolog eller läkare i världen kan tvinga någon att bli bättre, du måste själv ha en vilja och en drivkraft, något du tyvärr verkar sakna. Till slut kommer nog även vården att ge upp eftersom det inte går att hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Exempelvis en terapi kräver att du själv är villig att delta, att lägga ner tid och energi och att faktiskt arbeta för att förändra de saker som du och psykologen tillsammans kommer fram till att du behöver ändra på.  
 
 
Jag är övertygad om att många av oss som skriver här har haft vår beskärda del av problem och bekymmer. Lika övertygad är jag om att 99% har tagit tag i situationen och gjort något åt den. Det är så man gör. Det är faktiskt så "enkelt". Beslutet är bara ditt, vill du ha hjälp eller inte. 
 
 
Vägen efter det beslutet är givetvis oerhört tuff. Det är inget enkelt jobb att lära sig hantera olika neuropsykiatriska diagnoser, depression, ångest etc. Men det är ett jobb som måste göras om du överhuvudtaget vill bli bättre. Det finns inga genvägar, det måste göras och det måste göras av dig. Det finns en uppsjö av yrkesmänniskor som kan hjälpa dig att nå dit men för att det ska lyckas måste du själv vara villig att lägga ner tiden och energin och att ha en inställning som gör det möjligt.
 
 
Vill du må bättre Mikaela? 
Vill du få ett bättre, friskare (och därmed förhoppningsvis lyckligare) liv? 
Vill du lära dig att hantera dina svårigheter?
Vill du kunna vara en hälsosam och stabil förebild och inte minst mamma till din dotter? 
 
 
Som sagt, ingen kan åstadkomma dessa saker åt dig, bara tillsammans med dig. Om du själv vill. Vill du?

Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser denna blogg. Jag följde den dagligen för något år sedan, men slutade läsa för att den knappast gav mig något annat än ont i magen. Då och då har jag kikat in här för att se om det är påväg uppåt för Mikaela, men magontet uppstår igen efter bara något inlägg.

Jag själv kan känna igen mig i mycket av det hon skriver om. Jag själv hatade mina föräldrar under mina tonår, och hade nedräkning till dagen då jag fyllde 18 så att jag kunde ta mitt pick och pack och försvinna ifrån mina föräldrars hus. Jag kände det så starkt att de varken brydde sig om mig eller fattade ett skvatt. Och det var väl inte så JÄVLA farligt att jag rökte, chilla tre sekunder va..

Så kom den där efterlängtade 18-årsdagen, och mycket riktigt så flyttade jag till grannkommunen tillsammans med min dåvarnade pojkvän. ÄNTLIGEN var det dags att få ta hand om sina EGNA pengar och fatta sina EGNA beslut. Ingen som lade sig i allt, halleluja!
Men hoppsan, helt plötsligt märkte jag att min och sambons pengar inte alls räckte så långt som jag trodde. Så de där spartipsen som mamma alltid tjatat på mig om kanske inte var så jädra dumma iallafall.. 
Och det här med elleverantörer, hemförsäkringar.. shit jag kunde ju inte ett skvatt om detta. Kanske ett samtal till pappa vore på sin plats nu...
Och vad gör jag när jag som ung och ny i arbetslivet känner mig illa behandlad på arbetsplatsen? Sånt kan ju pappa också en hel del om, så jag kan ju faktiskt ta och fråga..
För att inte tala om när jag blev lurad av min arbetsgivare. Vem fanns då och ställde upp med att låna mig pengar till mat och hyra om inte min snälla syster (som även hon fått ta del av mina tidigare raseriutbrott..)

Kanske deras tjat om ansvar hade någon grund iallafall? Kanske de förbjöd mig från att röka för att de brydde sig om min hälsa? Och kanske de inte hade råd att ge mig nya telefoner, datorer och sånt där som mina kompisar fick, men jag fick ju trots allt alltid mat på bordet, hela kläder och en och annan biobiljett eller pizzakväll med kompisarna, trots att de själva hade en hel del utgifter och sällan lade pengar på sig själva...

Idag är jag enormt glad över min familj, även om jag bokstavligt talat hatade dem för några år sedan. För hur mycket jag än vägrade inse det tidigare så har de ALLTID ställt upp, ALLTID funnits för mig och ALLTID velat mitt bästa.

Mikaela, hur mycket har din mamma ställt upp för dig egentligen om du tänker efter. Det är bara du som vet, men jag kan gissa att hon har tagit hand om Kelly mååånga av de timmar som du valde att ränna på stan med kompisarna eller den gången du och Kevin reste till London? Hur många paket blöjor har hon köpt? Hur mycket av Kellys mat och leksaker har betalats ur hennes plånbok, och hur många gånger har hon ställt upp på att skjutsa dig till och från vänner/resor/BUP-besök etc? Är dina utlandsresor helt betalade ur din egen ficka? Vilka problem hade kvarstått om du räknar bort din mamma helt från de senaste åren? Det är faktiskt otroligt lätt att missa hur mycket folk ställer upp för en, och väldigt enkelt att se vilka fel andra gör..
Fråga din mamma VARFÖR hon tagit pengar av dig. Kanske det var tomt på matkontot och hon tyckte att ni behövde äta mat? Kanske var bränslet i bilen slut, gissningsvis rör det sig om någon nödvändig utgift.

Och det vore en bra idé att radera detta inlägg. Det är trots allt inte små anklagelser du riktar mot din mamma. Det är bättre att du pratar med henne, än att hänga ut henne på internet. Mycket enklare att lösa problem då..

Nog att jag har levt utan familj i snart nästan 4 år. Har gått igenom saker i mitt liv som en människa sist av allt skulle vilja genom lida. Och micha när du skriver så om din mor.. så kan jag på något sätt förstå din ildska inombords. Men för det första ska inte allmänheten få ta del av dina problem och jag har också levt helt utan pengar och även blivit av med pengar.. jag fick klara mig på 100-150:-/mån och det skulle räcka till samtliga saker som jag behövde, som att ladda mobilen och kläder m.m. Men jag hade åtmindstonde mat på bordet och när jag arbetade så lät jag min mor ha nytta av mina besparingar för det är trotts allt MIN MOR och tänk efter en och två gånger hur kämpigt din mor haft det när ni var små barn.. det är inte lätt att vara mamma och det är något du antagligen redan har fått ta del av i ditt liv. jag gjorde en abort emot min vilja när jag var 16 år och ångrar det än idag men jag tackar gud och min pojkvän att dom är med mig idag även fast vi miste ett barn.. men vet du hur mycket problem det skulle eventuellt ha medfört sig om vi skulle ha behållt så tidigt, utan jobb,utan framtids planer,utan ett eget hem,och utan inkomst och trasig relation till familjen? Det ända vi hade var våra familjer och skolan att sköta!
Jag lever idag som sagt, helt oberoende utan familj och släkt helt sen 4 år tillbaka och har fortfarande ett fruktansvärt stabilt förhållande med min älskade pojkvän och god relation till hans familj! Idag väntar vi barn och vi har egna hem samt sysslor om vardagarna! Jag går inte i skolan längre utan ska ingå i en bredare utbildning efter födseln.
Men jag förstår inte hur du kan skriva så mycket om dig själv och ditt liv så öppet på en blogg. Du har en dotter som till all förmodan kommer skämmas till tusen om några år!! Det finns trotts allt något som heter sårad-förlåta-glömma.  Det är för guds skull, trotts allt.. din mor.. ditt eget kött och blod. Tror du din dotter mår bra av att se dig 1 gång i veckan någon timma si så där? NEJ. Hur kan du göra så mot ditt barn. Jag känner mig själv sviken utan far vid min sida.. men det skulle vara en ren plåga att få se honom bara 1 timma i veckan och sen får höra massa skit prat runt om om honom.. skulle det varit så, så skulle jag skämts ihjäl. Mogna till! Du är mor och har en dotter. Kämpa för ditt liv och framtid som en familj! KÄMPA FÖR DIN DOTTER!! Man klarar av allt med en liten push i bak och vija i livet att tro på sig själv. Allt kommer bli bra för dig om du börjar att göra en stor förändring i ditt liv redan nu. Börja om på en ny kula! 

Angelina bra skrivit.