Något som tär på mig..

Postat 2016-12-09 kl 17:35:00
Jag vet inte om jag borde ta upp det här eller inte, men det tär verkligen på mig. Det har gått några månader sedan det hände men jag kommer aldrig komma över det. Det är det värsta jag varit med om. Jag borde inte skriva det, men jag känner att jag behöver det. Jag kan inte prata, jag kan bara utrycka mig och få ut mina känslor när jag skriver. Jag har saknat det med min blogg, det var anledningen till att jag från början började överhuvudtaget att blogga. Men efter all skit jag fått genom bloggen så har jag inte känt mig trygg med att skriva ut något för jag är rädd att få skit för det, men nu efter åren gått så har dom negativa läsarna sållats bort då dom märkt att jag inte varit aktiv, och dom som är kvar är mina trogna läsare, det känns skönast, att jag kan börja vara ärlig och öppen och inte få skit. Jag är väldigt inåt av mig och pratar inte så mycket med folk, det har blivit bättre nu att jag har börjat prata nu när jag har börjat med Elvanse för min ADD. ADD är ADHD fast utan hyperaktivitet, men jag känner att jag har en inre hyperaktivitet, det känns som en tvättmaskin i mitt huvud vid centrifugering.
Jag övertänker alltid, jag är väldigt hård mot mig själv.
Med respekt så utelämnar jag namn och sådant som kan koppla direkt till en speciell person, för jag vill inte skriva något som kan förstöra för någon annan eller att det kan bli konsekvenser, jag vill inte få skit för det här...
Jag mår så jävla dåligt över en sak, så jävla dåligt och jag får ångest av det. Jag gick hos psykolog direkt efter händelsen men efter en månad sa min psykolog att "ja så här många gånger som vi har träffats brukar det räcka att prata när det har hänt något sånt här och du säger ändå inte så mycket på våra samtal".
det känns så hemskt att jag inte ens kan nämna det ordet, men jag har förlorat en nära vän.. Jag har sån ångest för om jag hade vaknat tidigare den dagen så hade jag kanske kunnat rädda h*n. Jag hämtade denna person från centralen för att h*n inte hade någonstans att vara, vi hade inte träffats på ett tag men h*n sa att han hade många problem men ville inte berätta vad det var. Så denna person var hos mig några dagar men sedan tog h*n en överdos. Jag har aldrig sett någon som är död, jag visste först inte att h*n var det först, jag trodde h*n sov... Jag kunde gjort allt annorlunda den morgonen, bara för att rädda denna person, om jag bara hade vetat, gud det gör mig galen att veta att jag kunde gjort det annorlunda. Jag ringde ambulansen och dom bad mig att göra hjärträddning, dom räknade för mig "1,2,3" och jag storgrät medans och bad att detta inte skulle vara sant och jag sa "snälla snälla vakna" men det hände aldrig. Jag förstår det inte..varför? varför hände detta.. om jag bara kunde spola tillbaka tiden och räddat h*n. När ambulansen kom sa dom att h*n hade varit död i flera timmar, jag kramade om h*n och skrek att det inte var sant... men om jag bara hade vaknat flera timmar före, om jag hade vaknat precis innan h*n hade ens tagit något, om jag hade hittat drogerna från första början och vetat att det fanns drogproblem i bilden, om jag hade frågat vad som hade hänt och vad min vän hade för problem..., åh gud det är så mycket jag kunde gjort annorlunda, varför gjorde jag så och inte så? Kan jag få vakna upp från den här mardrömmen? Nu är min ork slut och jag klarar inte av mer att tänka på det här eller skriva mer om det, jag vill kunna förtränga det..
Jag saknar dig min kära vän, du var så himla snäll och god så gud belönar nog dig i himlen för din tid på jorden. Du hade så många vänner och stor familj som älskar dig.. varför ska gud ta dom personer som betyder så mycket för en? :(....Vila i frid kära vän, jag glömmer dig aldrig.
 
Anonym
Postat 2016-12-10 kl 17:03:37

Det är hemskt nog att en vän dör, att vara den som hittar personen, usch.. jag kan inte ens föreställa mig den smärtan och förtvivlan..

Svar: Ja det är det värsta jag har varit med om, det går inte beskriva eller jämföra med något, det är bara så jävla hemskt...
Micahs -Mikaela Loven

Anna
Postat 2016-12-10 kl 18:49:52

Kära du, detta var inte ditt fel överhuvudtaget. Man kan tänka "tänk om" om precis allting, men du kan inte läsa tankar eller förutse framtiden. Du verkar ha varit en fin vän, och att din vän var hemma hos dig gjorde kanske att det blev en lite "bättre" avrundning på hens liv än vad det hade varit att ha tagit överdosen och hamnat i ett dike eller på gatan. Var stark, det är för jävligt, men minns alltid orden This too shall pass. All kärlek till dig!

Svar: Tack för alla styrkeord! kram <3
Micahs -Mikaela Loven

Lina
Postat 2016-12-10 kl 20:06:27
Blogg: http://resanattblifrisk.blogg.se

Fy vad hemskt! Jag vet att det inte är mycket till tröst, men ingenting av det där var någonstans ditt fel! Du gjorde allt du kunde, och det är så fantastiskt och modigt av dig. Jag hoppas du finner ro i framtiden, för du ska inte behöva må så dåligt som du gör för en situation du inte kunde styra.
Kärlek och styrka till dig!!

Svar: Tack för dina styrkeord, kramar!
Micahs -Mikaela Loven

S
Postat 2017-06-02 kl 02:57:19

Kära du det var inte ditt fel! Allting har en mening i detta liv och vi måste försöka att acceptera. Kanske det finns en djupare mening till varför just du gick igenom detta.. Att det på något sätt var menat. Ju mer vi går igenom gör oss till starkare människor, en händelse som denna får oss ur det positiva synsättet att öppna våra ögon inför livet... Att uppskatta, att ta tillvara <3 vi måste acceptera för Att kunna gå vidare och sedan göra bästa möjliga utav det, ta med oss det positiva. Allt ligger i inställning och synsättet som vi människor har, på det sättet botades min depression. Gud har gett oss ljus och mörker - utan de två motpolerna finns ingen mening. Ha det bäst fina du!

Postat 2017-07-29 kl 22:49:12

Förlorade min dotter för tre år sen. Visst går det inte en dag utan att jag tänker på henne och det är naturligt att få tankar som "tänk om jag.." eller "om jag bara hade.." Men det som har hänt det har för alltid hänt. Än hur mycket vi önskar att vi kunde spola tiden tillbaka så är det omöjligt. Det som har hänt det har hänt. Det viktiga nu är att du vet att du gjorde allt du kunde göra i situationen. Du ringde 112 så du gjorde allt helt rätt. Kom ihåg det när tankarna snurrar för mycket. Att du vaknade när du vaknade den dagen är så det var, när du upptäckte det gjorde du allt exakt rätt och det var inte ditt fel att din vän tog en överdos okej!? Jag tänker också att vad fint på ett sätt att det var i ditt trygga hem som din vän gick bort och inte i någon sunkig knarkarkvart eller på en offentlig toa på stationen..

Sen vill jag säga att jag kikade precis in här för första gången på flera år. Såg din blogg då du var som störst och jag vill att du ska veta att jag blev så otroligt varm i hjärtat när jag läste dina inlägg. Du verkar vuxit som människa otroligt mycket och det är så fint att läsa hur du kämpar för din fina dotter! Fick verkligen tårar i ögonen när jag läste hur moget och klokt du skrev om att kunna bevisa för rätten att du är den som Kelly skulle må bäst av att få bo hos.
Du är en fin förebild för din dotter som visar att än hur mycket hemskt som händer och hur nere i skiten man än är så går det att vända livet till det bättre igen!
Kram och hoppas du får hem henne snart ♡

Postat 2017-07-29 kl 22:49:14

Förlorade min dotter för tre år sen. Visst går det inte en dag utan att jag tänker på henne och det är naturligt att få tankar som "tänk om jag.." eller "om jag bara hade.." Men det som har hänt det har för alltid hänt. Än hur mycket vi önskar att vi kunde spola tiden tillbaka så är det omöjligt. Det som har hänt det har hänt. Det viktiga nu är att du vet att du gjorde allt du kunde göra i situationen. Du ringde 112 så du gjorde allt helt rätt. Kom ihåg det när tankarna snurrar för mycket. Att du vaknade när du vaknade den dagen är så det var, när du upptäckte det gjorde du allt exakt rätt och det var inte ditt fel att din vän tog en överdos okej!? Jag tänker också att vad fint på ett sätt att det var i ditt trygga hem som din vän gick bort och inte i någon sunkig knarkarkvart eller på en offentlig toa på stationen..

Sen vill jag säga att jag kikade precis in här för första gången på flera år. Såg din blogg då du var som störst och jag vill att du ska veta att jag blev så otroligt varm i hjärtat när jag läste dina inlägg. Du verkar vuxit som människa otroligt mycket och det är så fint att läsa hur du kämpar för din fina dotter! Fick verkligen tårar i ögonen när jag läste hur moget och klokt du skrev om att kunna bevisa för rätten att du är den som Kelly skulle må bäst av att få bo hos.
Du är en fin förebild för din dotter som visar att än hur mycket hemskt som händer och hur nere i skiten man än är så går det att vända livet till det bättre igen!
Kram och hoppas du får hem henne snart ♡



Kommentera inlägget här:

» Namn

» Mail

» Blogg/hemsida

» Kommentar